Jag uppdaterar min Instagram dagligen. För er som inte vet så är Instagram en gratis fotodelnings-applikation och socialt nätverk som finns tillgänglig för iPhone, iPad, Android, Windows Phone m.fl. Det är jättelätt att sprida sina bilder till en stor publik med bara några få klick och applikationen har även möjlighet att posta bilden på flera sociala nätverk samtidigt. Den har även ett inbyggt simpelt fotoredigeringsprogram som är perfekt för nybörjare.
Alla bilder är tagna av mig om jag inte har skrivit något annat. Alla bilder är även tagna med min iPhone 4S och redigerade direkt i iPhonen med diverse appar. Jag gillar att prova på nya saker hela tiden och jag letar fortfarande efter min egen stil.
Om du har Instagram så skriv gärna ditt användarnamn i kommentarfältet så att jag kan spana in din foto-feed!
E3 2013
E3 2013 - Electronic Entertainment Expo - är en stor TV-spels mässa där spelutvecklare varje år visar upp sina kommande spelkonsoler och TV-spel. Många har med spänning sett fram emot att få höra nyheter om den nya generationens konsoler.
När Microsoft visade upp sin nya spelkonsol Xbox One kom informationen om att den kräver internet som en kalldusch minst sagt. Som försvar till detta uttalade sig Don Mattrick på ett minst sagt klumpigt sätt; han menar att Microsoft redan har en produkt för folk som inte kan koppla upp sig mot internet. Denna produkt kallas för Xbox 360.
När Microsoft visade upp sin nya spelkonsol Xbox One kom informationen om att den kräver internet som en kalldusch minst sagt. Som försvar till detta uttalade sig Don Mattrick på ett minst sagt klumpigt sätt; han menar att Microsoft redan har en produkt för folk som inte kan koppla upp sig mot internet. Denna produkt kallas för Xbox 360.
“Fortunately we have a product for people who aren't able to get some form of connectivity; it’s called Xbox 360. If you have zero access to the Internet, that is an offline device.”
Xbox One måste kopplas upp en gång per dygn. Om man inte kopplar upp sig mot internet inom 24timmar så låser sig konsolen och man kan inte använda den innan man har kopplat upp sig pånytt och startat en ny 24timmars period. Det påminner inte alls om företaget som skapade PC:n - Person datorn. Jag har alltid sett upp till Microsoft eftersom de har sålt saker som är användarvänliga och i en bra prisklass - teknik för folket helt enkelt. Nu får dem det att låta som ett hån. Har man inte internetuppkoppling så hänvisar de till en 8år gammal konsol.
Spelen kommer bara att fungera genom att man installerar dem på sin konsol, vilket betyder att man inte kan sälja sina begagnade spel lika lätt efter att man tröttnat på dem. Man kan däremot sälja sina spel genom vissa återförsäljare. Microsoft har däremot lovat att man ska kunna dela sina spel med tio personer i hela världen. Nackdelen är att man inte kan spela samma spel samtidigt... För att vara ärlig förstår jag nog fortfarande inte riktigt hur det här fungerar.
Sony visade även upp sin nya konsol Playstation 4. Den är raka motsattsen till Xbox One. Den kommer inte att kräva internetuppkoppling och spelen kommer inte att vara låsta till varken konsol eller användarkonto. Konsolen kommer inte heller att vara regionslåst och det verkar vara en större satsning på indiespelsutvecklarna. Den största skillnaden är att Playstation 4 kommer att kräva PS Plus-medlemskap för online multiplayer. Mina förhoppningar i och med denna lilla extrautgift är att multiplayer servern förhoppningsvis kommer att fungera bättre än på PS3an. Playstation 4 kommer även att säljas för 399euro, en billigare peng än Xbox One's 499euro. Jag kunde inte låta bli att tycka att Sony var lite roliga som även drev en del med Microsofts beslut att stoppa begagnathandeln av spelen! Se klippet här.
Sist ut var Nintendo, som visade upp en hel del intressanta spel som kommer att släppa till Wii U och deras handhållna konsol 3DS. Zelda: Wind Waker HD, Pokémon X & Y, Zelda: A Link Between Worlds, Mario Kart 8, Super Smash Bros och Yoshi's New Island är några av spelen jag ser fram emot!
Vinnaren av årets E3 är enligt mig Sony, tätt följd av Nintendo. Electronic Arts och Ubisoft har jag inte så mycket att säga om, förutom Ubisoft's spel Watch Dogs som jag ser fram emot. Xbox One kommer jag inte ens att bry mig om att köpa.
Om jag skulle göra en rankningslista så ser den ut såhär:
Bästa konferensen: Microsoft
Bästa konsolen: Sony
Bästa spelen: Nintendo
Bilden kommer härifrån.
Xbox One måste kopplas upp en gång per dygn. Om man inte kopplar upp sig mot internet inom 24timmar så låser sig konsolen och man kan inte använda den innan man har kopplat upp sig pånytt och startat en ny 24timmars period. Det påminner inte alls om företaget som skapade PC:n - Person datorn. Jag har alltid sett upp till Microsoft eftersom de har sålt saker som är användarvänliga och i en bra prisklass - teknik för folket helt enkelt. Nu får dem det att låta som ett hån. Har man inte internetuppkoppling så hänvisar de till en 8år gammal konsol.
Spelen kommer bara att fungera genom att man installerar dem på sin konsol, vilket betyder att man inte kan sälja sina begagnade spel lika lätt efter att man tröttnat på dem. Man kan däremot sälja sina spel genom vissa återförsäljare. Microsoft har däremot lovat att man ska kunna dela sina spel med tio personer i hela världen. Nackdelen är att man inte kan spela samma spel samtidigt... För att vara ärlig förstår jag nog fortfarande inte riktigt hur det här fungerar.
Sony visade även upp sin nya konsol Playstation 4. Den är raka motsattsen till Xbox One. Den kommer inte att kräva internetuppkoppling och spelen kommer inte att vara låsta till varken konsol eller användarkonto. Konsolen kommer inte heller att vara regionslåst och det verkar vara en större satsning på indiespelsutvecklarna. Den största skillnaden är att Playstation 4 kommer att kräva PS Plus-medlemskap för online multiplayer. Mina förhoppningar i och med denna lilla extrautgift är att multiplayer servern förhoppningsvis kommer att fungera bättre än på PS3an. Playstation 4 kommer även att säljas för 399euro, en billigare peng än Xbox One's 499euro. Jag kunde inte låta bli att tycka att Sony var lite roliga som även drev en del med Microsofts beslut att stoppa begagnathandeln av spelen! Se klippet här.
Sist ut var Nintendo, som visade upp en hel del intressanta spel som kommer att släppa till Wii U och deras handhållna konsol 3DS. Zelda: Wind Waker HD, Pokémon X & Y, Zelda: A Link Between Worlds, Mario Kart 8, Super Smash Bros och Yoshi's New Island är några av spelen jag ser fram emot!
Vinnaren av årets E3 är enligt mig Sony, tätt följd av Nintendo. Electronic Arts och Ubisoft har jag inte så mycket att säga om, förutom Ubisoft's spel Watch Dogs som jag ser fram emot. Xbox One kommer jag inte ens att bry mig om att köpa.
Om jag skulle göra en rankningslista så ser den ut såhär:
Bästa konferensen: Microsoft
Bästa konsolen: Sony
Bästa spelen: Nintendo
Bilden kommer härifrån.Tales of Symphonia
Jag har den senaste tiden blivit helt kär i Tales of...-spelen. Jag har hittills bara spelat ut Tales of the Abyss, Tales of Symphonia och Tales of Vesperia.
Det första Tales of-spelet jag spelade var Tales of Symphonia. Min lillebror köpte det för 2004 och vi spelade det mycket tillsammans. Jag var redan då ett stort fan av Final Fantasy-spelen, men "Tales" var annorlunda. Vi kunde spela det tillsammans och jag älskade de snabba striderna och den djupa storyn som inte spårade ut helt och hållet mot slutet (som jag tyckte att nästan alla Final Fantasy-spel gjort dittills). Det jag tyckte om allra mest var att ens val i spelet påverkade storyn. Det var något helt nytt för mig! Någonting annat som jag verkligen älskade var att den såkallade "superondingen" inte var genomond - man kunde förstå denna person och varför hen valde att göra som denna gjorde!!
Det finns väldigt många bra recensioner på det här underbara spelet. Så jag tänkte bara ta upp det som jag tyckte var extra bra eller dåligt med det. Jag har redan nämnt att jag älskade den formbara storyn, "superondingen" och stridssystemet. Men något jag verkligen blev imponerad av när jag nu, 10 år senare, spelat ut det igen var den helt underbara röstskådespelningen! De har verkligen lyckats välja ut perfekta röstskådespelare som verkligen lyfter fram karaktärerna. Trots att spelet är 10år gammalt så känns inte grafiken föråldrad. Den är tecknad i en vacker anime-stil med inslag av anime-scener emellanåt.
Eftersom storyn är formbar och jag har spelat ut den en gång tidigare för 10år sedan, så kom jag ihåg ungefär hur jag spelade den då. Den här gången valde jag att spela på ett helt annat sätt, vilket resulterade i att jag fick ett helt annat slut än tidigare. Det var väldigt spännande och gav en ny spelrunda större mening. Om något år kanske jag spelar om spelet igen bara för att få mitt "första slut" igen.
Jag valde även att följa en guide för att hitta alla side quests och annat smått och gott. Karaktärerna har väldigt mycket djup, men genom att göra deras side quests och kolla på så kallade skits (små konversationer som man kan aktivera med en knapp som dyker upp då och då), så kan man lära känna dem väldigt bra. Jag fick snabbt favoriter bland de åtta färggranna karaktärerna och upptäckte att jag idag inte alls har samma favoriter som jag hade för 10år sedan. Idag tycker jag mer om de vuxna djupare karaktärerna medan jag för 10år sedan tyckte väldigt mycket om de lite barnsligare karaktärerna. Så det var väldigt spännande att jag kunde se nya sidor av karaktärerna nu när jag själv vuxit med åren.
Det som jag tyckte var väldigt tråkigt var de extremt repetetiva såkallade dungeons. De består av något slags pussel och innebär i princip en hel del springande fram och tillbaka. Inte sällan är de alldeles för lätta, men innebär tidskrävande springa runt-stratergier. På två ställen höll jag i princip på att lägga spelet på hyllan eftersom jag tyckte att jag kastade bort min dyrbara tid. Ett av dessa ställen var ett tempel där man ska samla upp små svarta saker som sedan ska följa efter dig. En bra idé, förutom att deras AI sög så mycket så man fick gå i snigelfart för att de skulle följa efter en ordentligt. Lyckades man gå ut ur rummet av misstag så fick man samla om alla ännu en gång = frustrerande. Ett annat ställe bestod av en väldig labyrint. Det kanske bara var jag, men jag lyckades inte hitta vart jag skulle! Och när jag äntligen hittat vart jag skulle så var jag tvungen att springa tillbaka till början för att spelet krävde det, för att sedan hitta samma ställe ännu en gång. Jag klarade inte ens av att läsa vägbeskrivningen i en walkthrough för det stället eftersom jag inte visste exakt vart jag befann mig. Som tur var så var det bara två väldigt frustrerande ställen som tillsammans tog upp ca 6timmar av ca 60timmars speltid. Så det var ändå inte så illa!
Det första Tales of-spelet jag spelade var Tales of Symphonia. Min lillebror köpte det för 2004 och vi spelade det mycket tillsammans. Jag var redan då ett stort fan av Final Fantasy-spelen, men "Tales" var annorlunda. Vi kunde spela det tillsammans och jag älskade de snabba striderna och den djupa storyn som inte spårade ut helt och hållet mot slutet (som jag tyckte att nästan alla Final Fantasy-spel gjort dittills). Det jag tyckte om allra mest var att ens val i spelet påverkade storyn. Det var något helt nytt för mig! Någonting annat som jag verkligen älskade var att den såkallade "superondingen" inte var genomond - man kunde förstå denna person och varför hen valde att göra som denna gjorde!!
Det finns väldigt många bra recensioner på det här underbara spelet. Så jag tänkte bara ta upp det som jag tyckte var extra bra eller dåligt med det. Jag har redan nämnt att jag älskade den formbara storyn, "superondingen" och stridssystemet. Men något jag verkligen blev imponerad av när jag nu, 10 år senare, spelat ut det igen var den helt underbara röstskådespelningen! De har verkligen lyckats välja ut perfekta röstskådespelare som verkligen lyfter fram karaktärerna. Trots att spelet är 10år gammalt så känns inte grafiken föråldrad. Den är tecknad i en vacker anime-stil med inslag av anime-scener emellanåt.
Eftersom storyn är formbar och jag har spelat ut den en gång tidigare för 10år sedan, så kom jag ihåg ungefär hur jag spelade den då. Den här gången valde jag att spela på ett helt annat sätt, vilket resulterade i att jag fick ett helt annat slut än tidigare. Det var väldigt spännande och gav en ny spelrunda större mening. Om något år kanske jag spelar om spelet igen bara för att få mitt "första slut" igen.
Jag valde även att följa en guide för att hitta alla side quests och annat smått och gott. Karaktärerna har väldigt mycket djup, men genom att göra deras side quests och kolla på så kallade skits (små konversationer som man kan aktivera med en knapp som dyker upp då och då), så kan man lära känna dem väldigt bra. Jag fick snabbt favoriter bland de åtta färggranna karaktärerna och upptäckte att jag idag inte alls har samma favoriter som jag hade för 10år sedan. Idag tycker jag mer om de vuxna djupare karaktärerna medan jag för 10år sedan tyckte väldigt mycket om de lite barnsligare karaktärerna. Så det var väldigt spännande att jag kunde se nya sidor av karaktärerna nu när jag själv vuxit med åren.
Det som jag tyckte var väldigt tråkigt var de extremt repetetiva såkallade dungeons. De består av något slags pussel och innebär i princip en hel del springande fram och tillbaka. Inte sällan är de alldeles för lätta, men innebär tidskrävande springa runt-stratergier. På två ställen höll jag i princip på att lägga spelet på hyllan eftersom jag tyckte att jag kastade bort min dyrbara tid. Ett av dessa ställen var ett tempel där man ska samla upp små svarta saker som sedan ska följa efter dig. En bra idé, förutom att deras AI sög så mycket så man fick gå i snigelfart för att de skulle följa efter en ordentligt. Lyckades man gå ut ur rummet av misstag så fick man samla om alla ännu en gång = frustrerande. Ett annat ställe bestod av en väldig labyrint. Det kanske bara var jag, men jag lyckades inte hitta vart jag skulle! Och när jag äntligen hittat vart jag skulle så var jag tvungen att springa tillbaka till början för att spelet krävde det, för att sedan hitta samma ställe ännu en gång. Jag klarade inte ens av att läsa vägbeskrivningen i en walkthrough för det stället eftersom jag inte visste exakt vart jag befann mig. Som tur var så var det bara två väldigt frustrerande ställen som tillsammans tog upp ca 6timmar av ca 60timmars speltid. Så det var ändå inte så illa!
Om du vill läsa mer om spelet så finns det en wikipedia sida här. Spelet finns för tillfället bara att köpa begagnat, men jag har hört rykten om att det kan släppas i HD till Playstation 3an tillsammans med uppföljaren Tales of Symphonia: Dawn of the new world. Jag kan däremot inte rekommendera uppföljaren, det var nog ett av de tråkigaste spelen jag någonsin spelat!!
Twin Peaks
För tillfället kollar jag och David på Twin Peaks. Det är en av få serier som jag har hört väldigt mycket om, men som jag inte riktigt greppat vad den handlar om. Jag har bara vetat att det är en sådan där serie som man måste se.
För er som inte vet så mycket om serien så var Twin Peaks en TV-serie som gick i början på 90talet. En populär gymnasiestudent vid namn Laura Palmer blir mördad och den något eccentriske FBI agenten Dale Cooper anländer till byn Twin Peaks för att leda mordutredningen. Serien består av en klar röd tråd - Vem mördade Laura Palmer? Den är full med färgstarka karaktärer och det är lätt att få många favoriter. Många har sina egna dolda agendor, men hela miljön känns hemtrevlig och familjär. En otrolig feelgood känsla som blandas med det oförutsägbara och ibland riktigt nervpirrande läskiga inslag! Övernaturliga inslag i en annars väldigt verklig mijö gör att mysteriet tätnar och man sitter på helspänn eftersom det inte går att förutsäga vad som ska hända härnäst.
"I have no idea where this will lead us.
But I have a definite feeling it will be a place
both wonderful and strange"
För er som inte vet så mycket om serien så var Twin Peaks en TV-serie som gick i början på 90talet. En populär gymnasiestudent vid namn Laura Palmer blir mördad och den något eccentriske FBI agenten Dale Cooper anländer till byn Twin Peaks för att leda mordutredningen. Serien består av en klar röd tråd - Vem mördade Laura Palmer? Den är full med färgstarka karaktärer och det är lätt att få många favoriter. Många har sina egna dolda agendor, men hela miljön känns hemtrevlig och familjär. En otrolig feelgood känsla som blandas med det oförutsägbara och ibland riktigt nervpirrande läskiga inslag! Övernaturliga inslag i en annars väldigt verklig mijö gör att mysteriet tätnar och man sitter på helspänn eftersom det inte går att förutsäga vad som ska hända härnäst.
"I have no idea where this will lead us.
But I have a definite feeling it will be a place
both wonderful and strange"
- Dale Cooper
Mina favoriter i serien är Dale Cooper, Audrey Horne och Pete Martell. Vilka är dina?
Mina favoriter i serien är Dale Cooper, Audrey Horne och Pete Martell. Vilka är dina?
