kamira.blogg.se

Igår kom det upp lappar i trapphuset om att hantverkarna skulle borra golvbrunn och att dem då skulle föra extra mycket oväsen mellan 8-13 idag och imorgon. För att fly undan oljudet så frågade jag Ashwak, som bor i huset bredvid, om jag kunde få komma hem till henne på morgonen. Efter att ha bokat hennes soffa från klockan åtta så gick jag och la mig. Jag sov så extremt dåligt! Jag var helspänd och liksom låg och väntade på att det skulle börja att borras så att hela golvet vibrerar. Jag har varit med om att väckas på det sättet alldeles för många gånger nu! Jag vaknade och somnade om och bara väntade. Men ingenting hände. Tillslut vaknade jag vid 10 då Ashwak ringde mig och bad att få komma till mig istället. För då har de börjat att borra i hennes hus istället! Det var helt tyst i mitt hus för en gångs skull!

Så hon kom hit och bjöd mig på pannkaksfrukost medan jag diskade. Det var jättemysigt att bara stå och prata en massa. Plötsligt började dem att borra här också. Vi stod och skrek mot varandra för att ens höra något. Det kändes lite bittert att det inte finns någonstans att ta vägen.

 

 

Annars var min dag väldigt vacker, för jag hade ju jättefint sällskap. Vi gick och hämtade ut en bok på biblioteket och sedan sa vi hejdå. Strax efter det ringde min bror Donnie och jag har suttit och pratat med honom i flera timmar. Vi pratar jämt i flera timmar. Det känns så uppfriskande och han ger mig den peppen som jag behöver när jag tycker vissa saker känns lite extra tunga. 
David kom precis hem från att ha arbetat med sin dokumentär hela dagen. Han står nu och lagar ugnsbakad potatis och jag är så glad för idag, trots regnrusk och oljud. Jag förbereder mig mentalt inför imorgons hemtenta i Utbildningsvetenskaplig Kärna. Jag ber för att jag kan få skriva tentan i lugn och ro, annars kommer det här aldrig att gå!